100% avslöjar: Terrorromantiken har även nått S

Vid det här laget känner alla till Vänsterpartiets återkommande problem med kandidater och företrädare som hyllar terrorrörelser, sprider antisemitism, rasism och homofobi och förnekar Förintelsen.

Vi känner också till socialdemokraten Jamal El-Hajs deltagande i Malmökonferensen med kopplingar till Hamas – och Magdalena Anderssons långvariga försvar av honom, innan partiledningen till slut drog undan sitt stöd när mediedrevet blivit politiskt ohanterligt.

Men om antisemitism, terrorromantik, islamism och extremism ska diskvalificera Vänsterpartiets kandidater måste samma princip gälla Socialdemokraternas. Då uppstår några besvärliga frågor på Sveavägen 68.

Socialdemokraternas officiella hållning är glasklar: Hamas är en terrororganisation som inte ska ha någon roll i ett framtida palestinskt styre. Partiet har också, under såväl Göran Persson som Stefan Löfven, profilerat sig i kampen mot antisemitism.

Upprepade kontroverser

Problemet är inte den officiella partilinjen utan vad som gång på gång har tillåtits längre ned i organisationen – och vilka personer som trots kända kontroverser fortfarande representerar partiet.

I Helsingborg är Jan ”Björkis” Björklund oppositionsråd och kommunalråd samt vice ordförande i kommunstyrelsen. Han är med andra ord en av Socialdemokraternas tyngsta lokala företrädare.

2024 uppmärksammade jag fotografier där Björklund poserade framför kartor där Israel var utraderat och bilder på automatgevär vid Svensk-Palestinska centret i staden.

Frågan är inte varför en socialdemokrat träffar palestinska föreningar. Frågan är varför Socialdemokraternas främsta kommunpolitiker i Helsingborg låter sig fotograferas framför terrorsymbolik – och varför detta inte har hindrat partiet från att göra honom till sitt förstanamn i kommunvalet 2026.

Björklunds kontakter med centret blir än mer svårförklarliga mot bakgrund av dess historia. Redan 2017 anordnade Svensk-Palestinska centret en demonstration i Helsingborg där imamen Samir el Refai kallade judar för ”apornas och svinens avkommor”. Han dömdes senare för hets mot folkgrupp. Två år senare uppmärksammade Svenska kommittén mot antisemitism att centret hade spridit en antisemitisk bild av Benjamin Netanyahu som vampyr på sociala medier med en davidsstjärna i pannan, ätande palestinska barn. Uppgifterna var offentliga och hade rapporterats i medierna långt före Björklunds besök. Ändå valde han att medverka vid centrets arrangemang.

Björklund är inte ensam. Den 15 oktober 2023 tog Mats Panther, vice ordförande för Socialdemokraterna i Helsingborg och kandidat till kommunfullmäktige i årets val, emot centrets ordförande Ahmed Suleiman på sitt kontor. Bara drygt en vecka tidigare hade Suleiman deltagit i en palestinsk sammankomst i Helsingborg där det enligt Sveriges Radio skanderades hyllningar till Mohammed Deif, då ledare för terrororganisationen Hamas militära gren. Efter mötet fotograferades Panther med armen runt Suleiman.

Suleiman skulle senare gå ännu längre. I en intervju med Helsingborgs Dagblad sade han att han inte betraktade Hamas som en terrororganisation och hävdade att Hamas inte hade dödat några civila den 7 oktober.

I samma stad finns ett annat exempel som väcker frågor om Socialdemokraternas kandidatgranskning.

När jag granskade socialdemokraten Tarik El-Ezehs sociala medier 2023 var han förtroendevald för partiet i Helsingborg. Där fanns inte bara bilder där han poserade tillsammans med Magdalena Andersson och den socialdemokratiska partiledningen, utan också grovt våldsbejakande och antisemitiskt material: hyllningar av beväpnade palestinska terrorister, bilder där han själv poserade med vapen och en video där israeler kallades ”judenazister”.

Trots att detta redan hade blivit offentligt valde Socialdemokraterna i Helsingborg så sent som i december 2025 att åter nominera honom på kommunlistan inför valet 2026. Han försvann senare, av oklar anledning, från listan över registrerade kandidater.

Det relevanta är därför inte bara att han till slut försvann. Den verkligt besvärande frågan är hur han över huvud taget kunde passera Socialdemokraternas nomineringsprocess två år efter att materialet blivit känt.

(S)märtsam seger?

Samma frågor väcks av socialdemokraten Dima Sarsour i Uppsala. Hon är långt ifrån någon perifer partiaktivist. Sarsour sitter i kommunfullmäktige, är ledamot av utbildningsnämnden och ordförande för dess gymnasieutskott. Under 2025 bjöds hon in som talare till ett riksdagsseminarium om Gaza av partiets utrikespolitiska talesperson Morgan Johansson. Inför valet 2026 kandiderar hon på nytt för Socialdemokraterna till kommunfullmäktige.

I slutet av december 2025 uppmärksammade jag ett arabiskspråkigt budskap som hon publicerat på sociala medier, med innebörden: ”Seger kan vara smärtsam när priset är högt.” Publiceringen kom i direkt anslutning till att Hamas offentligt bekräftade dödsfallen för flera av sina mest framträdande militära ledare, däribland Qassambrigadernas talesperson Abu Obeida. Vilken ”seger” syftade hon på – och vilket var det höga priset? Någon offentlig förklaring har fortfarande inte kommit.

Sarsour var tills nyligen ersättare i förbundsstyrelsen för Socialdemokrater för tro och solidaritet – den tidigare Broderskapsrörelsen, vars gränsdragning mot islamistiska miljöer länge varit omdiskuterad. Redan på 1990-talet inledde organisationen ett organiserat samarbete med Sveriges Muslimska Råd, som Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI) beskrivit som inspirerat av Muslimska brödraskapet.

I samarbetet sattes konkreta mål för muslimsk representation på socialdemokratiska vallistor och för rekrytering av nya partimedlemmar. Problemet var naturligtvis inte muslimskt politiskt deltagande, utan att Sveriges största parti institutionaliserade ett samarbete med en organisation som FOI beskrivit på detta sätt.

Extremismen i SSU

Extremismen har också skapat återkommande kontroverser inom SSU. Ungdomsförbundets ordförande Moska Hassas, som kandiderar till kommunfullmäktige i Nacka och regionfullmäktige i Stockholm, hamnade förra året i blåsväder efter att ha fotograferats i en palestinasjal med den arabiska texten ”Jerusalem är vårt” och ” en bild av al-Aqsa-moskén – symbolik som återkommer i islamistisk propaganda.

Hassas tog senare avstånd från budskapet och sade att hon inte hade sett texten på sjalen. Men för en SSU-ordförande är det knappast orimligt att kräva större omdöme kring den politiska symbolik hon bär. Särskilt eftersom detta inte var någon isolerad händelse i förbundet.

På första maj 2019 skanderade ett SSU-tåg i Malmö, under röda fanor och feministiska plakat, slagordet ”krossa sionismen”. Socialdemokraterna tvingades be om ursäkt.

Fem år senare genomfördes en utbildningssatsning mot antisemitism som skulle avslutas med en hågkomstresa till Auschwitz. När resan väl genomfördes deltog inte en enda person från SSU. Alla de ursprungliga SSU-deltagarna hade dragit sig ur, däribland dåvarande Malmöordföranden Leith Al-Bayati. Det hindrade inte Al-Bayati från att året därpå väljas in i SSU:s förbundsstyrelse. Inför valet 2026 kandiderar han för Socialdemokraterna till kommunfullmäktige i Malmö.

Problematisk kontakt hos riksdagsledamöter

De problematiska kontaktytorna berör också sittande socialdemokratiska riksdagsledamöter.

Ahmed Suleiman, som leder Svensk-Palestinska centret i Helsingborg, har också haft en ledande roll i Palestinska riksförbundet. SvD ledarsida har beskrivit förbundet som en front för utländsk påverkan i Sverige. Redan i direkt anslutning till Hamas massaker den 7 oktober 2023 publicerade organisationen ett budskap som legitimerade palestinskt ”motstånd” med hänvisning till ockupationen. Det skedde helt öppet.

Ändå visar skärmdumpar som Palestinska riksförbundet självt publicerat på sociala medier från ett digitalt möte den 25 mars i år Suleiman tillsammans med Socialdemokraternas utrikespolitiska talesperson Morgan Johansson och andra palestinska organisationsföreträdare. Enligt den palestinska nyhetsbyrån Sada News diskuterades det politiska läget inför valet och den palestinska diasporans roll i valprocessen.

Mot bakgrund av vad som varit känt om Palestinska riksförbundet uppstår en självklar fråga: vilka kontroller gör Socialdemokraterna av de aktörer som får direkt tillgång till partiets toppföreträdare?

Och kontakterna går djupare än så.

Fotografier som publicerades på en blogg efter ett möte i riksdagen i december 2019 visar S-ledamöterna Johan Büser och Ola Möller bland deltagarna vid ett arrangemang där Samer Mannaa uppges ha varit huvudtalare. Även den dåvarande socialdemokratiske riksdagsledamoten Jamal El-Haj deltog.

Vänsterpartiet hade annonserat att Mannaa skulle tala, och vid seminariet deltog flera av partiets ledande riksdagsledamöter, däribland Ali Esbati och Håkan Svenneling, som i dag är partiets utrikespolitiska talesperson.

Mannaa var dock inte bara palestinsk aktivist. Arabiskspråkiga källor från tiden före mötet identifierar honom som medlem av den marxist-leninistiska terrororganisationen DFLP:s centralkommitté och dess ledning i Libanon.

DFLP har inte bara en lång historia av terrorattacker mot israeliska civila. Organisationens väpnade gren deltog också i den Hamasledda attacken mot Israel den 7 oktober 2023. Att Büser, Möller och El-Haj deltog i mötet innebär naturligtvis inte att de stödde DFLP. Men det är rimligt att fråga vad de socialdemokratiska riksdagsledamöterna visste om huvudtalarens organisatoriska hemvist – och hur en person som i samtida arabiskspråkiga källor identifierades som medlem av DFLP:s centralkommitté kunde få denna plattform i Sveriges riksdag.

För Ola Möllers del var det långt ifrån en isolerad kontakt. Redan 2022 rapporterade Världen idag att han vid flera tillfällen hade talat vid Svensk-Palestinska centrets sammankomster i Helsingborg. Möller berättade då själv att han hade lämnat en manifestation när slagord skanderades som han inte ville stå bakom. Han uppgav också att frånvaro av antisemitism var en förutsättning för hans deltagande.

Ändå fortsatte kontakterna. I september 2023 besökte Möller åter centret för att tala om sitt arbete i riksdagen. Samma år stod han dessutom uppskriven som deltagare vid den uppmärksammade Malmökonferens där Jamal El-Haj senare talade och som kritiserades för kopplingar till Hamas. Möller ställde, liksom flera andra riksdagsledamöter, in sin medverkan efter att konferensen uppmärksammats i medierna.

Inte heller efter den 7 oktober upphörde kontakterna. I augusti 2025 rapporterade Sada News att Möller deltog vid en avtackning för Libanons avgående Stockholmsambassadör Hassan Saleh som arrangerades av Suleiman.

Möller har själv beskrivit Hamas som ”förfärlig”. Frågan är alltså inte om han stödjer organisationen. Frågan är varför hans återkommande kontakter med ett center med denna dokumenterade historia – och med dess ordförande – har fortsatt år efter år.

Problemet handlar inte bara om vilka miljöer socialdemokratiska politiker söker sig till, utan också om den retorik som kommer från partiets egna toppföreträdare.

Efter att Simona Mohamsson för någon vecka sedan tog på sig en davidsstjärna för att markera mot antisemitismen i Sverige attackerades hon hårt av de socialdemokratiska riksdagsledamöterna Annika Strandhäll och Denis Begić. Davidsstjärnan jämfördes med palestinasjalen och fokus flyttades snabbt från judehatet i Sverige till Israels krigföring i Gaza.

Det är samma tankefigur som i sin mer direkta form drabbar svenska judar: föreställningen att de ska förklara, försvara eller bära ansvar för Israels agerande därför att de är judar. Kollektiv skuldbeläggning är en av antisemitismens mest grundläggande mekanismer.

Att framträdande socialdemokrater inte tycks förstå hur deras argumentation bidrar till just denna sammanblandning är häpnadsväckande. Eller handlar det om en ovilja att stöta sig med väljargrupper där sådana föreställningar fått fäste?

Agerar först när de verkligen måste

Samtidigt har Socialdemokraterna visat att partiet kan agera – när problemen blivit omöjliga att bortse från.

När den socialdemokratiske Göteborgspolitikern Amin El-Sabini fotograferades med Hamas- och Hizbollahflaggor 2024 menade partiet att hans agerande var oacceptabelt och uppmanade honom att lämna sina uppdrag.

Så sent som den 6 augusti i år drog Stockholmskandidaten Stuart Ward tillbaka sin kandidatur sedan Expressen granskat hundratals inlägg där han bland annat kallade Israels regering för ”nazistjudar” och spred konspirationsteorier om att Israel låg bakom Hamas attack den 7 oktober.

Det är bra när Socialdemokraterna agerar när sådant uppdagas. Men mönstret är svårt att bortse från: gränsen dras alltför ofta först när journalister eller andra utomstående har gjort granskningen åt partiet.

Det är här kritiken mot Vänsterpartiet slår tillbaka mot Socialdemokraterna själva.

Hur kan personer med sedan länge kända kontroverser nomineras på nytt? Varför sitter andra kvar på framträdande poster? Och varför tycks gränsen mot antisemitism, terrorromantik och extremism så ofta dras först när någon utanför partiet tvingar fram den?

Samma fråga gäller Vänsterpartiet. Andersson kräver att Nooshi Dadgostar gör upp med antisemitism och terrorromantik – men vägrar samtidigt stänga dörren för V i en framtida regering. Hur allvarligt ser hon egentligen på problemet om systematiska och återkommande extremistiska övertramp inte ens räcker för att utesluta partiet från regeringsmakten?

Magdalena Andersson gör rätt i att kräva att Nooshi Dadgostar städar sitt parti. Men ska hon göra det med trovärdighet finns en betydligt närmare dörr att börja med. Den på Sveavägen 68.

Daniel Schatz är doktor i statsvetenskap, författare och skribent.