KOLUMN I några uppmärksammade fall har svenska domstolar under senare år frikänt klimataktivister åtalade för sabotage. Mest iögonfallande var en blockad av E4 i höjd med Solna, vilken stoppade trafik och försenade en ambulans, samt en attack mot en Monet-tavla på Nationalmuseum.
Enligt domstolarnas bedömning har aktionernas skada inte stått i proportion till den upplevda klimatkrisen. Därmed fastslås att den civila olydnaden – som i aktuella situationer inte bara drabbar de olydiga själva, något som annars är vedertagen förståelse av begreppet – måste godtas då syftet varit att varsebli övriga samhället på nödläget.
Individens känslor övertrumfar
Att låta den handlandes individuella avsikt avgöra handlingens kvalitet blir allt vanligare. Det gäller inte bara klimataktivism. Ett annat exempel är synen på statens äktenskapslagstiftning. Införandet av samkönade äktenskap, liksom bubblande krav på månggifte (från livsstilsliberaler, inte muslimer), motiveras med att individens känslor av romantisk kärlek utgör en intention som övertrumfar alla filosofiska och juridiska kriterier för ett äktenskap.
Och visst är intentionen viktig i värderingen av vad någon vill eller gör. Men inte ensamt och heller inte överordnat. I den klassiska, kristna moralteologin förklaras detta väl. Där anges tre, helt likställda, kriterier för en god handling: 1) att akten i sig är god, 2) den handlandes goda intention, och 3) rätt situation. Alla tre måste vara uppfyllda samtidigt.
Vår tids överbetoning av individuell avsikt, där ett gott motiv räcker som måttstock, kommer ur liberalismens tro att handlingar är goda så länge de inte hindrar andras fria dito.
När Jesus i Nya Testamentet kritiserar sin tids fariséer för att stå i gathörnen och be riktas kritiken förstås inte mot bön i sig, inte ens mot offentlig bön. Det vill säga, både akten (kriterium 1) och situationen (kriterium 2) är god. Men eftersom fariséernas intention inte var att ära Gud, utan att ära sig själva och vinna popularitet i den allmänna opinionen, blev handlingen klandervärd – det tredje kriteriet var inte fullgjort.
Om man använder samma krav för klimataktionerna kan man konstatera att intentionen är god: att påvisa att ett samhällsproblem behöver hanteras. Situationen kan däremot i alla fall ifrågasättas: mitt i trafikflödet eller vid Monets målning. Och själva akten är entydigt felaktig: att hindra framkomlighet eller att förstöra annans egendom. Därmed kan just de här aktionerna som handlingar sammantaget inte motiveras.
Relativismen gör entré
Vår tids överbetoning av individuell avsikt, där ett gott motiv räcker som måttstock, kommer ur liberalismens tro att handlingar är goda så länge de inte hindrar andras fria dito. Detta leder till en helt subjektivistisk etik – oavsett omständigheter får var och en göra som man behagar, om man bara vill väl – som avvisar absoluta moraliska värden (kriterium 1 ovan), det vill säga värden som inte beror på personlig smak eller de styrandes åsikter.
Så gör relativismen entré och slutligen får inte ens människovärdet sätta gränser för vad som motiveras av det enskilda jagets vilja att åstadkomma något det uppfattar som gott. Både lagstiftare och domstolar i Sverige skulle med andra ord behöva mer av kristen moralteologi.
Thomas Idergard
Thomas Idergard är katolsk präst
