KOLUMN I somras tillsatte regeringen en utredning om det minskade barnafödandet i Sverige. Socialminister Jakob Forssmed (KD) slog larm när antalet födda barn 2024 var 1 600 färre än 2023 och studier visat att en växande mängd unga kvinnor tvekar att skaffa barn.
Psykisk ohälsa har nämnts som en förklaring. Men politikerna har framförallt varit snabba att applicera sina vanliga lösningar, som fler billiga bostäder (vänstern) och ytterligare RUT-avdrag för familjer (högern), nu i syfte att underlätta familjeetablering.
Biologisk natur övertrumfar
Inget av detta behöver vara fel. Dock är problemet inte isolerat svenskt utan genomgående i Västvärlden. Även om parbildning och äktenskap inte är en förutsättning för att barn, rent tekniskt, ska bli till, torde det i sammanhanget ha betydelse att genomsnittsåldern för äktenskap har ökat med mer än tio år sedan 1960. Människor ”kommer ut på banan” allt senare i livet, och hur orättvist vi än finner det – givet den styrande ideologin som säger att mänsklig vilja övertrumfar biologisk natur – ger biologiska förutsättningar en begränsning: med högre ålder blir det svårare att skaffa barn generellt, och många barn specifikt.
Än mer tabu i den offentliga diskursen är jämförelsen med antalet aborter. 2024 genomfördes drygt 35 400 aborter i Sverige. 1 600 färre födda barn på ett år motsvarar alltså bara fem (!) procent av de ofödda barn som berövades livet genom abort.
Vulgärdebattens antagande om att abortfrågan framförallt handlar om våldtagna tonåringar motsvaras alltså inte av empirin
Någon reflektion över detta kommer likväl inte på fråga då abort i den politiskt konstruerade världen ses som en rättighet. Tvärtemot varje naturrättsligt resonemang och alla internationella rättighetskonventioner som i stället anger rätten till liv som grund för samtliga andra rättigheter. Men utifrån synen att staten måste garantera sexualitetens ”frihet” från effekter, som att ge upphov till mänskligt liv.
I Storbritannien kräver abortlagen att vården för statistik. Denna visar att sex av tio kvinnor som gjorde abort 2022 var i en fast relation (gifta eller ogifta), med en medianålder strax under 30. Väldigt lite talar för att det skulle vara annorlunda i länder med liknande värderingsklimat och sociala förutsättningar.
Vulgärdebattens antagande om att abortfrågan framförallt handlar om våldtagna tonåringar motsvaras alltså inte av empirin. Den ”normala” aborten tycks i stället rätt mycket likna en preventivmetod.
Positiva reformer
När den svenska nedgången i födelsetal på ett år motsvarar bara fem procent av alla aborterade barn kunde man tänka sig att en utredning jämväl fick i uppgift att se vad som kan göras åt detta. Exempelvis genom åtgärder som sänkt abortgräns, då för tidigt födda barn kan räddas till livet allt tidigare, och obligatoriskt ultraljud innan ett abortbeslut. Men också genom positiva reformer, som att underlätta adoptioner, för att fler kvinnor ska vilja föda redan tillblivna barn.
I den aktuella utredningen nämns emellertid inte alls denna statistiskt uppenbara problematik med födelse- och dödstal för barn. Så bevisas ånyo hur ideologi härskar över tänkande, också i en demokrati.
Thomas Idergard
Katolsk präst och före detta ordförande i Moderata Ungdomsförbundet, 1995-98
