KOLUMN Tidigare i veckan gav FN:s säkerhetsråd grönt ljus åt en internationell ”stabiliseringsstyrka” i Gaza. Resolution antogs med 13 röster för, inga emot och två nedlagda. Styrkan, som ska genomföra sitt uppdrag i samarbete med Israel, Egypten och nybildade palestinska polisstyrkor, ska verka för att kontrollera gränsdragningar i och kring Gazaremsan och långsiktigt bereda väg för en palestinsk stat.
Skydd av civila, säkerställande av att humanitärt bistånd når fram, liksom ett aktivt arbete för att uppnå en permanent avväpning av icke-statliga väpnade grupper – som Hamas – ingår också i arbetsbeskrivningen. Därtill öppnar resolutionen upp för att medlemsländerna ska kunna delta i det övergångsråd, ”Board of Peace”, som ska leda återuppbyggnaden och den ekonomiska återhämtningen av Gaza.
Visst låter det fantastiskt? Äntligen skymtar ljuset i de underjordiska tunnlarna som Hamas finansierat med dina skattemedel! Äntligen tas relevanta steg med siktet på palestinskt självbestämmande och en långsiktigt hållbar statsbildning som erkänner grunderna för tvåstatslösningen: nämligen Israels ovillkorliga rätt att existera.
Nymornad insikt
För även om det är uppenbart att endast israelerna varit villiga att faktiskt göra det som alla andra, inbegripet EU, plikttroget sagt sig önska – att Hamas avväpnas och därmed inte ges tillträde till ett framtida styre – så skulle den globalt nymornade insikten om att den palestinska våldspiralen bara kan brytas om Hamas och dess gelikar röks ut kunna vara början på slutet. Det senare förutsätter dock att omvärlden gör det omöjligt för länder som Iran, Qatar och Turkiet att fortsätta finansiera och möjliggöra terroristernas existens – vilket är raka motsatsen till att utöva diplomatisk och ekonomisk press på det Israel som tvingats göra det skitjobb som alla andra gärna skördar frukterna av, men som ingen varit beredd att offra egna soldater för att uppnå.
Varför skulle en terroriströrelse, som gjort militär dominans till sitt raison d’être, omfamna ett arrangemang där just den militära dominansen ska avvecklas?
Att Hamas kort efter omröstningen lät meddela ”att tilldela den internationella styrkan uppgifter och roller inom Gazaremsan, inklusive att avväpna motståndsrörelsen, berövar den dess neutralitet och gör den till en del i konflikten till förmån för den (israeliska) ockupationen” förvånar föga.
Varför skulle en terroriströrelse, som gjort militär dominans till sitt raison d’être, omfamna ett arrangemang där just den militära dominansen ska avvecklas? Varför skulle samma terrorister, som bröt vapenvilan som gällde fram till de ödesdigra gryningstimmarna den 7 oktober 2023, gå med på något annat än ett parentetiskt tillstånd som främst kan nyttjas för att omgruppera och återskapa möjligheterna att uppnå det långsiktiga målet – att eliminera Israel från jordens yta?
Varför skulle de som offrat civila i två års tid, som gjort höga civila dödstal till ett effektivt cyniskt medel i krigföringen och därmed i propagandakriget, gå med på att avväpna för de civilas skull och i förlängningen möjliggöra framväxten av ett konkurrerande demokratiskt styre? Varför skulle de alls gå med på något som liknar kapitulation när världens ledare, medier, NGO:s och förvirrade västerlänningar kontinuerligt bevisat att barbari belönas med sympati och icke-förbindande löften om en egen stat? Varför skulle de alls frivilligt överge det enda verktyg som gång på gång gett dem propagandaövertaget: lidandet de själva producerar?
Hamas agerande är helt logiskt
Det är på dessa blodtörstiga fanatikers sida som de påstått pro-palestinska demonstranterna, som på obestämd tid tagit sig rätten att lamslå huvudstadens kollektivtrafik och kringskära rörelsefriheten för stockholmarna, helt frivilligt ställt sig. Mot de palestinska och israeliska folken, mot freden – och för Hamas, krig och fortsatt civilt lidande.
Nej, Hamas agerande förvånar föga, det är tvärtom helt logiskt. Desto värre är hyckleriet från de som dag ut och dag in krävt att Palestina ska befrias – från Israel, men aldrig från Hamas. Ty för dessa poserande halvtidshumanister har kärleken till palestinierna alltid underordnats hatet mot judarna och staten Israel som de aldrig, egentligen, erkänt som legitim.
Alice Teodorescu Måwe, opinionsbildare och EU-parlamentariker
