Ge Arvsfondens miljarder till Sveriges barn

KOLUMN När människor dör utan arvsberättigade anhöriga eller utan att ha testamenterat bort sin kvarlåtenskap går arvet till Allmänna arvsfonden. Tanken när fonden skapades 1928 var att pengarna skulle komma kommande generationer till del.

Nästan hundra år senare har denna enkla idé förvandlats till en miljardindustri av projektledare, konsulter och wokeaktivister som producerar normkritiska metodböcker, intersektionella workshops och separatistiska mötesplatser.

Det är svårt att läsa Arvsfondens projektkatalog utan att undra om den är skriven som satir.

Bidrag till märkliga projekt

Cinema Queer har beviljats 5,7 miljoner kronor för att utveckla ”intersektionell pedagogik” för barn mellan tre och sex år, med särskilt fokus på barn i regnbågsfamiljer och barn som ”rasifieras som icke-vita”. Pedagogerna och förskolebarnen ska få hjälp att bemöta ”intersektionella maktstrukturer”.

Organisationen Tamam fick 4,76 miljoner kronor för ett projekt som skapade en ”separatistisk mötesplats för unga BIPOC queers”. Jag var själv tvungen att slå upp vad förkortningen betyder: ”Black, Indigenous and People of Color” – alltså svarta, urfolk och andra icke-vita. Själva mötesplatsen lockade blygsamma 53 enskilda besökare. Det motsvarar nästan 90 000 kronor per person – även om pengarna också finansierade läger, kuratorssamtal och workshops.

Mer än 9,4 miljoner kronor gick till ett projekt som skulle ge barn och unga större inflytande över hur svenska begravningsplatser utformas. Äntligen skulle denna lucka i ungdomsdemokratin täppas till. Men det räckte förstås inte. Ytterligare 1,9 miljoner beviljades för att sprida och förankra resultaten. Totalt: över elva miljoner kronor.

Riksrevisionens granskning innehåller fler exempel på vad som närmast får beskrivas som rena pajasprojekt. Ett projekt fick 11,5 miljoner kronor för att ta fram ett självtest och coachningsmaterial som skulle hjälpa gamers att stå emot hatiska och extremistiska budskap. Till detta behövdes enligt ansökan motsvarande 5,5 heltidsanställda. Ett självtest kräver tydligen sin egen personalavdelning. Ingenting i ansökan motiverade en så stor bemanning, konstaterade Riksrevisionen.

Arvsfonden har också finansierat projekt hos Sveriges Unga Muslimer med koppling till extremism. Flera år senare fastställde Kammarrätten att organisationen skulle återbetala andra statsbidrag eftersom den hade brustit i kravet på att respektera demokratins idéer.

Miljarder utan tillräcklig kontroll

Under 2025 beviljade Arvsfonden rekordhöga 1,316 miljarder kronor till 471 projekt. Vid årets slut hade fondens tillgångar ett marknadsvärde på svindlande 17,4 miljarder kronor. Det är inte småpengar från en lokal kulturfond. Det är svenskars livsbesparingar, lämnade efter ett helt liv av hårt arbete. Ändå har miljarderna kunnat rulla utan att staten haft tillräcklig kontroll över vilka som fått pengarna.

Riksrevisionens granskning från 2024 är förödande. Systemet fungerar varken ändamålsenligt eller effektivt. Ansökningar innehöll omotiverat hög bemanning och uppblåsta budgetar. Kontrollen av mottagarna brast. Allvarliga fel fick otillräckliga konsekvenser. Pengarna rullade, men ansvaret föll mellan stolarna.

Och problemen stannade inte vid slöseri. Anställda och firmatecknare i arvsfondsprojekt förekom i polisens uppgifter om misstänkt ekonomisk, organiserad och demokratihotande brottslighet. Projektaktiva och bidragsmottagande organisationer var dessutom kraftigt överrepresenterade i penningtvättsregistret. Det är varningssignaler som ingen ansvarig regering borde kunna vifta bort.

Ännu en utredning räcker inte

Riksrevisionen rekommenderade att systemet avvecklas. Tidöregeringen valde i stället den svenska standardlösningen: en utredning som ska reformera fonden och stärka dess legitimitet.

Det finns ett betydligt bättre sätt att använda pengarna. Ge varje barn som föds i Sverige 10 000 kronor i ett personligt framtidskapital. Placera pengarna i en bred svensk indexfond med låg avgift och lås dem tills barnet fyller 18 år.

Under 2025 föddes 97 500 barn i Sverige. Själva insättningarna skulle därmed ha kostat 975 miljoner kronor – betydligt mindre än de 1,316 miljarder som Arvsfonden beviljade samma år. Inte en enda ny skattekrona behöver tas in.

Stockholmsbörsens långsiktiga nominella totalavkastning, inklusive återinvesterade utdelningar, har historiskt legat kring nio procent om året. Med motsvarande årlig avkastning skulle 10 000 kronor växa till omkring 47 000 kronor på 18 år.

För barn vars föräldrar redan sparar tusenlappar varje månad är det kanske ingen revolution. Men för den som växer upp i ett hem utan aktiefonder eller större besparingar kan det bli en verklig grundplåt: till studier, körkort, en första bostad eller fortsatt långsiktigt sparande.

Reformen skulle också göra något som Sverige talar mycket om men sällan åstadkommer: sprida ägandet. Varje ny generation skulle få en andel i det svenska näringslivet. Fler unga skulle få ett eget kapital och en konkret anledning att lära sig om sparande, investeringar och ränta på ränta.

Låt arvet gå till barnen

Framför allt skulle vi slippa den absurda ordning där staten förvandlar avlidna svenskars livsbesparingar till miljonbidrag för intersektionella förskoleprojekt, extremism, separatistiska BIPOC-mötesplatser och ständigt nya projektanställningar. Arvet skulle äntligen tjäna det syfte som en gång motiverade fonden: att ge nästa generation en bättre start.

Lägg ned Allmänna arvsfonden. Låt arvet gå till barnen.

Och till dig som befinner dig på ålderns höst: skriv för Guds skull ett testamente. Annars riskerar dina livsbesparingar att malas ned i bidragsträsket.

Daniel Schatz är fil.dr i statsvetenskap, författare och skribent. Han har tidigare varit visiting scholar vid Harvard, Stanford, Columbia och Georgetown University och är aktuell med boken Från Stockholm till Jerusalem: Den okända historien om Sveriges Mellanösternpolitik.