Hur gick det med gårdsförsäljningen egentligen?

KOLUMN Vid det här laget borde de värsta farhågorna kring gårdsförsäljningen ha hunnit besannas, om de nu var på väg att göra det. Systembolaget har inte försvunnit, svensk alkoholpolitik har inte vänts upp och ned och någon ny spritkultur har knappast svept över landet.

I stället har 188 producenter fått tillstånd under det första året av gårdsförsäljning, och under de första sju månaderna såldes omkring 83 000 liter alkohol. Ungefär lika många personer deltog i de obligatoriska besöksarrangemangen. Det är bara cirka 0,05 procent av hur många liter som Systembolagets kunder kånkade hem under samma sju månader förra året. Och då räknar vi inte ens med handeln på nätet.

Detta är med andra ord fortfarande en mycket liten företeelse. Men det är kanske just därför det är intressant att titta på hur reformen faktiskt fungerar, snarare än att fortsätta diskutera vad den skulle kunna leda till.

Symbolpolitik i praktiken

För vissa producenter verkar den fungera riktigt bra. För andra är kalkylen betydligt mer tveksam. Och däremellan finns en ganska tydlig gemensam nämnare: det är inte nödvändigtvis själva försäljningen som är problemet, utan allt som staten har lagt runt den.

Det märks framför allt på det obligatoriska och kostsamma besöket. För att ens få köpa med sig den alkoholhaltiga drycken måste kunden fortfarande delta i en kunskapshöjande utbildning på minst 30 minuter vid varje besökstillfälle.

Den som redan har varit med tidigare måste ta del av informationen igen. Den som bara vill köpa med sig en flaska direkt från sin favoritgård behöver alltså lägga ytterligare tid på något som hon inte alls kom dit för. Företagare berättar om kunder som vänt i dörren när de fått höra om kraven.

Det är en märklig sak. På restaurang kan samma person beställa samma flaska vin utan att först få en halvtimmes predikan om alkoholens mörka sidor. På Systembolaget kan hon även där köpa med sig flera flaskor hem, helt utan att genomgå detta kunskapshöjande informationstillfälle. Men när hon köper flaskan direkt från den som har odlat druvorna krävs plötsligt en pedagogisk insats.

Någonstans där börjar regleringen kännas mer som mesig symbolpolitik än rättfärdigad lag.

Krångel för små producenter

Producenterna har även haft andra saker att brottas med. Tillståndsavgifter och handläggning skiljer sig mellan kommunerna, och vissa företagare har valt att inte söka alls eftersom kostnaderna och krånglet gör verksamheten svår att räkna hem. För en liten producent kan ett dyrt tillstånd och några extra administrativa moment väga betydligt tyngre än de gör på papperet.

Här finns en större poäng med reformen. Om gårdsförsäljning ska vara ett sätt att ge små producenter en chans att utveckla sina verksamheter är det inte särskilt meningsfullt att öppna marknaden med ena handen och lägga en pärm med regler i den andra.

Men det finns ju små tecken på att lagstiftaren börjar förstå detta.

Den 1 juni i år slopades kraven på bland annat matservering och eget kök för serveringstillstånd. Det påverkar inte själva gårdsförsäljningstillståndet, men kan göra det enklare för producenter som kombinerar försäljningen med provningar och servering på plats.

Det är för tidigt att säga exakt hur mycket den förändringen har påverkat gårdsförsäljningen. Det har bara gått drygt två månader. Någon meningsfull årsstatistik finns därför inte ännu. Men riktningen är tydlig: färre krav gör det lättare för små producenter att utforma verksamheten efter vad kunderna faktiskt efterfrågar. Vare sig det handlar om provningar, mat, turism eller försäljning.

Färre krav, bättre villkor

Det är också där nästa steg borde ligga.

Gårdsförsäljningen har inte revolutionerat den svenska alkoholmarknaden, och den behöver inte göra det. Men den har visat att det går att luckra upp ett monopol utan att världen går under.

Det är värt att ta fasta på.

Särskilt eftersom Sverige redan accepterar att privata restauranger och barer säljer alkohol, nu även utan krav på mat. Att då betrakta producenten som ett särskilt känsligt undantag blir allt svårare att motivera.

Nästa steg för reformen

Gårdsförsäljningen borde därför få utvecklas lite mer på företagens och kundernas villkor. Det betyder inte att alla regler och folkhälsoargument måste bort eller avfärdas. Det betyder bara att lagar som inte fyller någon tydlig funktion bör få stryka på foten.

Efter drygt ett år vet vi betydligt mer om vad som fungerar och vad som inte gör det. Nu är det dags att lyssna på dem som faktiskt står där bakom disken, och på kunderna framför den, med mer tillit till verkligheten.

Anna D. Linder är filmvetare, liberal skribent och presskommunikatör på Timbro förlag.