Därför fördummas både din hjärna och vår kultur

Min hjärna ruttnar, och det gör din med.

Att lyssna på en bok är inte detsamma som att läsa den. Men det betyder inte nödvändigtvis att det är dåligt att ta del av ljudböcker. Det upplevs och anses mycket produktivt att lyssna på podd, nyheter eller böcker medan man städar, pendlar eller motionerar. Se så mycket du får gjort!

Fast var går gränsen? Är det produktivt att sätta på nyheterna från Ekot medan jag sveper fingret genom Instagrams korta och slumpmässiga videoklipp, är det verkligen givande att sätta på en serie på tv:n medan jag besvarar mina mejl? Inte lika mycket så.

Att stryka skjortor eller laga mat medan man konsumerar media kombinerar invand motorik med analytisk uppmärksamhet. Det är etablerat att enklare automatiska processer plus kontrollerade sådana fungerar mycket bra att sammankoppla, och enligt många bevis har man kommit fram till att denna kombination till och med kan göra det lättare att fokusera på den mer komplicerade uppgiften. En automatisk uppgift som går av muskelminne och vana som utförs samtidigt som en kontrollerad process skapar alltså ingen komplikation. Låt oss diska medan vi lyssnar, låt oss vara produktiva!

Leder till falsk effektivitet

Men! Problemen uppstår när vi börjar multitaska just de mer komplexa och analyskrävande aktiviteterna. Och det är precis det vi gör mer av än någonsin; vi gör fler och fler saker samtidigt, och det gör oss bokstavligen dummare. När vi försöker göra flera saker samtidigt, särskilt sådant som kräver uppmärksamhet, sänks både produktivitet, kreativitet och beslutsförmåga, eftersom hjärnan egentligen inte jobbar med flera saker samtidigt, utan snabbt växlar mellan uppgifter.

Detta skapar en stor mental kostnad. Bland annat kan det ta upp till en hel kvart att återfå fullt fokus efter ett koncentrationsavbrott. I flera studier som lyfts fram genom åren visar resultaten dessutom att multitasking (exempelvis mejla och tala i telefon samtidigt) kan påverka IQ tillfälligt mer negativt än både sömnbrist och cannabis, vilket används för att illustrera hur kraftigt koncentrationen störs. Multitasking är en falsk effektivitet: det känns lönsamt i stunden, men leder i själva verket till sämre prestation och ökad mental belastning. Därför bör man istället minimera distraktioner och arbeta mer fokuserat med en sak i taget.

Kommer vi upphöra med vårt jonglerande av flera krävande aktiviteter? Inte i första hand. Det finns nämligen inga tecken på det. I realiteten blir vi faktiskt bara värre och värre med detta beteende.

Det märks, och inte bara genom våra vanor.

Designat för ständig distraktion

Filmer och serier produceras med åskådarens splittrade fokus i åtanke, musik skapas med visionen om att segment ska fungera bra i korta trendiga klipp. Bara se på hur tv-serier produceras i dag. Allt går med väldans fart för att inte råka uttråka, dialogen är ofta övertydlig, karaktärer säger vad de känner snarare än visar det, och handlingen upprepas i små variationer. Det är inte nödvändigtvis för att manusförfattare blivit sämre, utan för att tittaren förväntas titta med ena ögat.

Reality-tv är kanske det tydligaste exemplet. Programmen är designade för att tåla distraktion. Långa sekvenser av upprepningar, återblickar och övertydliga konflikter gör att du kan gå in och ut ur tittandet utan problem. Det gör inget om du missar fem minuter medan du svarar på sms eller springer ett ärende i ett annat rum, allt kommer ändå förklaras igen.

Artiklar skrivs med kortare stycken, rubriker kombineras med en ingress som i princip sammanfattar hela innehållet för att folk inte tar del av hela texten. Du ska kunna skumma, inte läsa.

Det är inte svårt att förstå varför. Uppmärksamhet är en bristvara, och konkurrensen är brutal. Den som kräver för mycket av oss riskerar att väljas bort. På så sätt förenklas kulturen, förtydligas in absurdum och fördummas.

Innehåll utan en upplevelse

När allt är gjort för att kunna halvtittas och halvlyssnas på, tränas vi i att just halvtitta och halvlyssna. Vår tolerans för långsamhet och komplexitet har minskat. Det som kräver full uppmärksamhet känns ansträngande, till och med obehagligt.

Vi får mer innehåll än någonsin, men mindre upplevelse.

Det är inte radiolyssnandet medan du lagar mat som orsakar den invanda rastlösheten. Utan problemen uppstår när nästan all vår mediekonsumtion sker i detta fragmenterade tillstånd. När vi sällan, eller aldrig, ger något vår odelade uppmärksamhet.

Med tiden som går är det inte bara vi som blir dummare, det blir även den kultur vi konsumerar. När tar det slut?

Anna D Linder är presskommunikatör på Tmbro förlag