KOLUMN
Hen åklagare,
Jag är misstänkt för ett brott som saknar både avsikt, skada och samhällsfarlighet. Det är ett brott som i sin allra mest strikta tolkning är ett ordningsbrott, ett formbrott. Ingen människa har lidit skada. Inga skyddsvärda uppgifter har spridits. Ingen risk har uppstått.
Det är med sorg jag ser hur ni lägger betydande utredningsresurser på mig. Detta i en situation då rättsväsendet är överbelastat till en grad som i modern historia saknar motstycke. Och då är det inte andra formbrott utan brottsoffer vi konkurrerar med.
Ert uppdrag är att värna rättvisan – inte att jaga teknikaliteter
I svensk rätt har vi tydliga grundprinciper: proportionalitet, objektivitet, saklighet, likhet inför lagen samt att åtal ska väckas endast när bevisning och allmänintresse talar för det.
Det är inte jag som tjejgissar. Det står i Åklagarmyndighetens egna riktlinjer och i grundlagen. När ni prioriterar ett nonsensbrott så skadar det inte bara medborgarens förtroende för rättsstaten. Ni frångår dessutom ert kärnuppdrag.
Ni drar mig inför rätta för ett brott som inte är ett brott, och som skadar ingen.
Lite siffror:
51 procent av alla anmälda brott utreds inte alls, de läggs ner direkt. Av de 49 procent som återstår läggs ytterligare 54 procent ner innan de når åklagare. Av den lilla procenten kvar, som överlämnas till åklagare, läggs ytterligare 55–65 procent ner. I praktiken innebär det att endast runt 10 procent av brottsanmälningar når en domstol.
I dessa 10 procent ingår jag. Mitt fall var tydligen så viktigt att det gick igenom denna sållningsprocess. Brottet: att ta en selfie iklädd militärbasker när jag försöker föregå med gott exempel i att vilja försvara mitt land. Detta under en valrörelse i den kanske mest oroliga tid en valrörelse ägt rum sedan andra världskriget. Jag vill att ungdomar ska göra lumpen. Jag driver på för allmän värnplikt. Jag vill att fler ska söka sig till hemvärnet. Jag blir anmäld och ni väljer att gå vidare med det.
Jag tog kort på mig själv i militärbasker. Kan det vara så att ryssen känner till hur sådana ser ut? Här finns ingen skada, ingen avsikt, ingen fara.
Medan jag sitter här som prioriterad växer antalet ouppklarade rån mot barn, våldtäkter, heminbrott, bedrägerier och gängrelaterade våldsbrott samtidigt som minderåriga rekryteras till kriminalitet.
Hur hamnade vi här? Varför blev jag egentligen anmäld, och av vem, mitt i en politisk valrörelse? Är det inte värt att reflektera över att jag uppenbart anmälts av två politiska aktivister? Är det rimligt att låta dem vinna?
Proportionalitetsprincipen talar emot att driva detta ärende
Proportionalitet innebär att statens maktutövning ska stå i rimlig proportion till handlingens skada. Jag tog kort på mig själv i militärbasker. Kan det vara så att ryssen känner till hur sådana ser ut? Här finns ingen skada, ingen avsikt, ingen fara.
Ändå väljer ni att hantera ärendet som om det vore ett angrepp på rikets säkerhet, i en tid då det faktiskt finns hot mot rikets säkerhet.
Att använda statens tyngsta verktyg för att slå ned på ett tekniskt övertramp är inte bara oproportionerligt – jag skulle säga att det är rättsvidrigt och kontraproduktivt.
Objektivitetsprincipen kräver att ni även väger in samhällsnyttan
När ni valde att gå vidare mot mig gjorde ni ett val, vare sig ni vill se det så eller inte. Ni valde bort något annat. Ni valde bort att utreda ett brott som faktiskt drabbat en människa. Varje timme ni lagt ner på att försöka bygga ett mål mot mig är en timme som inte läggs på: ett överfall, ett ungdomsrån, ett sexualbrott, en bedrägeriutredning, eller en rekrytering av ett barn till gängen.
Det är ni som måste förklara för svenska folket varför denna prioritering är rimlig. Är det något vi kan vara trygga i är det att historien kommer frikänna mig. Vad historien kommer säga till dig åklagaren och anmälarna låter jag bli att spekulera i.
Hen åklagare,
Ni besitter mer än ett viktigt ämbete. Jag tror ni besitter förmågan att se vad som är rätt och fel, även bortom paragraferna. Ni vet att Sverige just nu befinner sig i en historisk trygghetskris. Ni vet att brottsoffer i hundratusental lämnas utan upprättelse. Ni vet att rättsstatens legitimitet urholkas när den jagar det oväsentliga och släpper det väsentliga. Jag vädjar inte om välvilja. Jag kräver att ni följer de principer som styr ert ämbete.
Mitt fall hör hemma i en parodi – inte i domstol
Aktivister som heilar mot Tesla-bilar och avskyr allt jag står för politiskt anmäler mig mitt i en valrörelse. Det kanske hade kunnat väcka lite varningsklockor även om man bortsett från kommande två frågor som bör vägleda er:
Finns det någon faktisk skada? Nej.
Finns det någon proportionerlig samhällsnytta i att gå vidare? Nej.
Och då är också svaret enkelt: Ni ska lägga ned detta ärende. Det vore förenligt med lagen. Det vore förenligt med ert uppdrag. Och framför allt vore det förenligt med rättvisa.
Till detta kommer vad som faktiskt hände: Jag gjorde allt som stod i min makt för att göra rätt.
Jag inte bara frågade en utan flera i personalen, jag följde personalens instruktioner och agerade efter den information som jag fick och de beteenden jag bevittnade hos personalen som själva tog bilder, samt aktivt medverkade i de filmer jag gjorde, log in i kameran och ville bli taggade i de filmer jag tog. Jag kunde inte ha gjort mer för att kontrollera att jag gjort rätt. Ingen skulle ha kunnat uppfatta den annorlunda. Dessutom finns bilder från förrådet på militärens egen Instagram och hemsida. Både poliser, ministrar och högt uppsatta har tagit liknande bilder både i detta förråd och på andra ställen.
Hade jag varit er, Hen åklagare, så skulle jag bara vända mig till domaren och säga: Jag ångrar mig. Det blev lite pinsamt det här. Vi lägger ner och går hem.
Jan Emanuel. Entreprenör och traditionell socialdemokrat i intern opposition. Fick nyligen stöd "till hundra procent" av Leif GW Persson som sade att åtalet "visar när svensk byråkrati är som sämst".
