KOLUMN När pastor Josef Barkenbom från den nystartade kyrkan Stockholm Church ringde och frågade om jag ville samtala om julen från deras scen tackade jag ja. Främst för att julens egentliga budskap lätt försvinner i kommersialismens och individualismens tidevarv, men också för att jag uppskattar samtal mer än att hålla tal eller predika. Budskap som kommer spontant är intressantare än de inlästa och förberedda.
”Varför har du valt att stå upp för kristen tro och kristna värderingar?” frågade Josef och jag svarade det första som dök upp i mitt huvud: ”För att alternativet är barbari.”
Alternativet är barbari
Och jag vill påstå, nagelfarande mitt eget påstående, att det är sant. Svensk civilisation är inte värdeneutral i sitt ursprung – den är kristen. Monteras den grunden ned kommer den inte att ersättas av tomhet eller en mysig mellanskiktens liberalism. Alternativet till kristna värderingar är inte frihet från värderingar. Alternativet är barbari. Beviset finns i vår historia samt i den absoluta majoriteten av alla länder som provat något annat.
Den europeiska civilisationen, så som vi känner den, är kristendom. Ingen annan religion eller trosyttring, politiskt styrelseskick eller ideologi har nått samma kulturella överlägsenhet. Om det kan man tycka eller inte, men det är inte en ren slump att folk flyr till kristna länder. Ja, jag generaliserar, men inte mycket.
Styrka helgas inte, makten dyrkas inte, utan den lilla syndiga människan ges ett värde bortom det förhandlingsbara.
Inget samhälle hålls samman av lagar och institutioner allena. Det förutsätter gemensam förståelse för människovärde, ansvar och skuld. Idén att varje enskild människa har ett okränkbart värde – oberoende av kön, etnicitet, börd, styrka eller nytta – är inte uppkommen i en demokratisk omröstning i någon riksdag, den utgör kristen etik. Försvinner den etiken återstår egenintresse, makt, grupptillhörighet och våldskapital.
Bibeln är en civilisatorisk urtext. Ett barn i en krubba ställs mot kejserlig makt och imperier. Styrka helgas inte, makten dyrkas inte, utan den lilla syndiga människan ges ett värde bortom det förhandlingsbara. Där i stallet föddes motsatsen till barbariets logik. Där i krubban låg motsatsen till den starkes rätt.
Rättigheter och frihet kräver plikt och dygd
Ett problem uppstår när man vill behålla frukterna men kapa rötterna. När julen, symbolen för kristendomen och civilisationen, reduceras till privat kuriositet och flottig mat riskerar vi något, eftersom moraliskt kapital inte lever vidare automatiskt. Känner vi moralen bara som självklar, utan förankring, blir den sentimental och lätt att runda. Rättigheter utan insikt om plikterna blir krav. Frihet utan dygd blir anarki.
Därför är julens orsak och innebörd viktig att påminna om. Ett samhälle som inte minns varifrån dess kompass härstammar tappar orienteringen. En civilisation som inte vågar eller inte förmår försvara sin etiska grund och kristna tro riskerar inte bara att falla ned i klanvälde, våld och hederslogik – det kommer förr eller senare att göra det.
Utifrån den vetskapen önskar jag er alla en god jul, utifrån vad god jul egentligen betyder: Må Kristus födas även in i ditt liv.
Jan Emanuel är entreprenör och traditionell socialdemokrat i intern opposition.
