KOLUMN Om Danmarks statsminister tänkte som Trump, hur skulle det bli då? Om hon såg politiken mer som en fastighetsaffär än att länder och människor inte går att sälja? Såhär kanske:
Mette Frederiksen satte sig vid skrivbordet och tände en cigg. Hon tänkte, och räknade på vad Grönland skulle kunna ge till danskarna.
Kostsam historia den där ön, tänkte hon. Hög arbetslöshet, inga industrier eller något värdeskapande värt namnet. Hade egentligen varit bättre om norrbaggarna behållit den där svinkalla kobben. Och nu vill Trump betala – för att ta över en kostnad! Mette log lite. Och han ska föreställa företagare…
Rikaste landet i hela Europa
Undrar hur mycket hon skulle kunna hassla av honom för ön? Mette började fantisera vad hon skulle kunna göra för pengarna. Statsskulden låg på typ 250 miljarder danska kronor. Det hade varit skönt att slippa den, och bara vara löjligt rik. Tänk att vara det rikaste landet i hela Europa.
Mette fantiserade lite vid skrivbordet. Om vad hon skulle kunna göra då. Skapa typ världens bästa armé. Hon skulle kunna dubbla allas pensioner. Förstå vad glada alla hade blivit, hur poppis hon blivit. Hon skulle kunna halvera skatten och samtidigt satsa storkovan på välfärden. De skulle bli bäst i världen på omsorg! Och bästa skolan! Mette log vid skrivbordet.
Bäst i världen på omsorg
Hon mindes några forskare som gjort en teoretisk uträkning baserad på Grönlands naturresurser – mineraler, sällsynta jordartsmetaller, olja, gas och strategiska tillgångar. De kom fram till belopp i storleksordningen tiotusentals miljarder kronor. Mette räknade lite på fingrarna och kom fram till att även om man räknar försiktigt så hamnar man på ett värde som motsvarar ungefär 300 gånger Danmarks statsskuld. Vilken jävla grej!
Mette räknade. Uppskattningarna av Grönlands råvaruvärde… …runt 10 000 miljarder danska kronor. Dividerar man 10 000 med en multipel på 30–35, det borde man ju ändå få för ett land nu för tiden, så landar man på storleksordningen 300 gånger statsskulden. Wow, tänkte Mette, och då har vi inte ens räknat in det geopolitiska värdet. Vilka jävla stålar!
Trött på att spela teater
Alltså Grönland, tänkte Mette, jävla jidder om Danmarks militära förmåga att försvara Grönland. Alla fattar ju ändå att den där svinkalla ön är helt beroende av jänkarnas skydd om det skulle hända något. Mette var trött på att spela teater om förmågan om att förvalta ett arktiskt territorium större än hela Västeuropa. Jävla nostalgisk imperialromantik tänkte Mette. Ö-fan är ekonomiskt bidragsberoende, infrastrukturellt eftersatt.
Det är ju för övrigt strategiskt sinnessjukt att inte låta de malliga cowboygubbarna ta över. Dom skulle köra ”drill baby drill” och sen göra stora investeringar i hamnar, flygplatser, energi och gruvor. De arbetslösa ö-borna skulle få jobb allihopa och Grönland skulle bli världens viktigaste strategiska nav i Arktis och det skulle Danmark såklart tjäna på som tidigare driftör av ön. Grönländarna orienterar sig ju redan mer mot Nordamerika än mot Danmark ändå, och fattar ju att USA är den verkliga säkerhetsgarantin och utvecklingsmotorn. Ja, vad fan tror de Danmark kan göra? Mette blev nästan lite sur på dem när hon låg och tänkte.
I think we have a deal
Fan om jag skulle sälja, tänkte Mette. Vi skulle få en statlig förmögenhetsmassa som skulle få norrbaggarna att gråta av avundsjuka. Vi skulle bli energipolitiskt suveränt och investera oss till teknologisk och militär spetskompetens. Danmark skulle bli Europas Israel, ett litet men extremt välförsvarat, teknologiskt ledande och ekonomiskt självständigt land med full strategisk handlingsfrihet. Rikast och starkast i Europa. Med världens bästa välfärd.
Folkomröstning
Mette log. Hon skissade på hur frågeställningen skulle se ut vid en folkomröstning:
1) Vill vi fortsätta att kostsamt äga Grönland av symboliska skäl?
Eller:
2) Vill vi bli världens rikaste, lyckligaste, starkaste och mest självständiga land?
Det är inte ofta ett folk får chansen att med demokratisk handling avskaffa sin statsskuld, trygga sin säkerhet och skapa ett nationellt välstånd utan historiskt motstycke för generationer, tänkte Mette och ringde Donald. ”I think we have a deal” sa hon. ”Just some technicalities left.”
Tillbaka till verkligheten. Trump riskerar mer än han anar genom Grönlandsgalenskapen. Allt bra han gjort hamnar i skuggan. Han förvandlar lojala vänner till fiender. Vi kan bara hålla tummarna att det enbart är en extrem form av förhandling där han egentligen vill tvinga Europa att rusta, sluta luta sig mot USA och ta reellt försvarsansvar för Grönland. Visa att vi kan själva. Visa både ryssen och kinesen att Europa reser sig igen. Lyckas han med det har han byggt en större staty över sig själv än att utöka USA:s landarealer.
Hoppas han inser det.
Jan Emanuel är entreprenör och traditionell socialdemokrat i intern opposition.
