KOLUMN Jag har under en veckas tid skrivit om den här texten många gånger. Flera gånger raderat och börjat om. Jag blir för känslomässig och jag kan i detta fall inte riktigt förhålla mig till mina känslor då de inte korrelerar med min övertygelse och tro.
Jag är kristen och ska därigenom tro på förlåtelse och att vända andra kinden till. Jag är demokrat, boende i ett civiliserat land och borde därav inte önska dödsstraff, vilket Sverige avskaffade på goda grunder 1921. Men när jag verkligen lyssnar på mig själv bortom det värderingsmässigt rätta så vill jag att mannen som döpte om sig till Vilma, kidnappade och styckmördade en oskyldig kvinna, ska dö. Avlivas. Jag känner rent hat mot honom, utan uns av förlåtelse.
Jag är intellektuellt emot, men när jag rannsakar mig själv är jag känslomässigt för dödsstraff.
Civilisatoriskt misslyckande
Hjalmar Branting såg dödsstraffet som ett civilisatoriskt misslyckande och förbjöd det under sin tid som statsminister. Han hade helt rätt i det. Men det är också ett civilisatoriskt misslyckande att den vidriga transvestitpedofilen tilläts bli styckmördare. Att han inte spärrades in på rättspsyk på livstid efter att blivit gripen med buntband och ansiktsmask i sin bil efter att han försökt kidnappa en 10-årig flicka. Polisen hittade även bilder på döda kvinnor och grov barnporr i mannens dator.
Samma civilisatoriska misslyckande ser vi i utfallet av könstillhörighetslagen som klubbats igenom efter omröstning i Sveriges riksdag. Alla partier var för, utom KD och SD. Den vidriga kvinnohatande pedofilen som kidnappade och styckmördade en oskyldig kvinna kan nu, med stöd i den lagen, låsas in tillsammans med kvinnor på ett kvinnofängelse om han döms. Läs detta en gång till: En man som hatar kvinnor, mördar dem, kan låsas in tillsammans med kvinnor.
Pedifildömd man på kvinnoanstalt
Ponera att du legat i dvala under de senaste 20 åren av politisk woke-tosseri och får frågan: ”Vad är mest galet, att en pedofildömd man som kidnappat och styckmördat en kvinna ska placeras bland kvinnor på ett kvinnofängelse för att han bytt namn till ett kvinnonamn, eller att han döms till döden?” Vad hade du med handen på hjärtat svarat?
Jag är medveten om att jag skriver detta påverkad av mina egna känslor. Jag fattar att dödsstraff är tabu att ens reflektera kring, men jag gör det ändå. ”Ett civiliserat samhälle har inte dödsstraff” är en allmänt bekräftad sanning. Men hur civiliserat är vårt samhälle?
Ur vems perspektiv är det civiliserat att låta en pedofil som försökt kidnappa en tioårig flicka få komma ut från fängelset efter 2,5 år och då få skyddad adress, skyddad identitet, samt möjligheten att byta juridiskt kön och få ett kvinnonamn? Vad är det civiliserade i att ta ifrån alla andra möjligheten att veta vem han egentligen är så de kan skydda sig från honom? Var är det civiliserade i att ta ifrån kvinnor rätten att inte ha honom i badhusets omklädningsrum, eller på kvinnofridsboendet?
Galenskaper måste rivas upp
Att sätta en galenskap i paritet till en annan kan vara nyttigt. Om inte annat för att tydliggöra hur vi förblindas av den politiska samtiden. Dödsstraff är inte värdigt ett civiliserat land, men det är inte könstillhörighetslagen och konsekvenserna av densamma heller. Om vi vill att dödsstraffet ska stanna vid en känslomässig yttring och inte väckas som reellt alternativ, så måste den civilisatoriska rimligheten återerövras.
Galenskaper som könstillhörighetslagen måste rivas upp, och privilegierna som upprätthålls inom kriminalvården där pedofiler likt den aktuelle styckmördaren ges positiv särbehandling med egna avdelningar för att skyddas från andra fångar avskaffas. Proportionalitetsprincipen måste ses ur ett brottsofferperspektiv.
Om vi vill försäkra oss om att dödsstraffet som avskaffades på rimliga grunder 1921 inte återuppväcks som ett rimligt alternativ något sekel senare, så måste rimligheten som ligger till grund för civilisationen och dess rättsväsende återerövras. Den rimlighet som borde ha sett till att den vidriga transvestitpedofilen aldrig släppts ut efter det första försöket att kidnappa och mörda.
Jan Emanuel är entreprenör och traditionell socialdemokrat i intern opposition.
