Det ser ut som en tanke att Sverigedemokraterna och Liberalerna håller landsmöte respektive landsdagar samma novemberletargiska veckoslut.
I vanlig ordning är tilldragelserna förlagda till Örebro och Karlstad. Vem som ska vara var vet jag inte. Lägger man örat mot Liberalerna förefaller inte heller de ha kartan klar för sig. Allt som hörs har destination Sverigedemokraterna. De är termometern som folkpartisterna försöker avläsa. Till ingen nytta. För homeostasen är rubbad. Den borgerliga huden är knottrig samtidigt som svetten rinner från progressiva porer. Partistyrelsen säger prompt nej till en regeringskonstellation där sverigedemokrater ingår. Ute i kommunerna finns olika meningar. I polariserande iscensättning låter Sveriges Radios Studio ett en från vardera uppfattning komma till tals. De är helt eniga. Bara inte om vad. Den ena vet bestämt att isbeläggningen på opinionssiffrorna beror på samarbetat med SD. Den andra är hängiven idén att frosten emanerar ur de röda linjerna mot SD.
Tydligt är att det känns värre att hålla med sin fiende än att vara oenig med sin vän. Splittringen är varken bra eller nödvändig.
Stabilt installerade i varsin ände av opinionsspannet, med SD:s magrondör hängande över 20 procent och L:s haka tappad under två, manifesterar de tillsammans den divergerande syn på vilken årstid som råder i Sverige. Det ligger i liberalismens natur att ha olika uppfattning om hur många grader den ena eller andra liberala inriktningen uppmäter och det ligger i SD:s natur att påpeka något annat, som L genast opponerar mot och sedan justerar sig till.
Jag minns en klasskamrat som tycktes immun mot kyla, sprang ut på rast i kortärmat bland januaris snödrivor. Troligen blev vederbörande folkpartist. För att vara liberal är att vara okänslig mot väder och anpassning till dess omställningar ska de sig inte behöva göra – de bestämmer minsann om solen skiner och det borde kunna vara högsommar även när det snöar! ”Titta! En palm!”, ropar de och pekar på en julgran. Varför ska de tvingas underkasta sig något så löjligt som minus och plus?
Mest fördelaktigt vore om några extra desorienterade folkpartister helt enkelt åkte till fel stad och fel möte: ”Titta! En liberal”, skulle de säga och krama om en sverigedemokrat som just beskrivit exakt de reformer liberalen gått och drömt om. För som Timbros reformprogram Tidö 2.0 visar är de båda betydligt mer överens än det politiska klimatet tillåter dem att vara.
Vintern är här. Liberalerna behåller badkläderna på. Kanske tror de att täckjacksvarma värderingar skyddar mot yttre förutsättningar i riksdagen. Det kan mycket väl leda till att de fryser ihjäl och begravs utanför.
Klara Klingspor
