Vad är en människa och vad är verkligt? Dessa flickrumsfilosofiska frågor blev i förra veckan högsta realitet efter att AI-botten Grok nyttjats för att producera lättklädda bilder. Mest uppmärksammad i Sverige blev Kristdemokraternas partiledare Ebba Busch iförd bikini.
Fast är det Busch vi ser? Inte alls. Bilden är inte verklig, och inte mer på riktigt än akvareller och kasperdockor. Huruvida det kan tänkas se ut som den livs levande Busch har ingen betydelse. Busch själv höll dock inte med om detta, utan manade i stället i ett inlägg på X de “assholes” som kreerar och delar fingerat material att sluta: “som kvinna väljer jag när, var och för vem jag visar mig i bikini.”
Badpojken Kier Starmer
KDU:s ordförande Louise Hammargren menade att bilderna utgör ”digitalt sexualiserat våld”. Liberalernas partiledare Simona Mohamson följde upp och fastslog att AI-verktyg används för att “trakassera och utsätta kvinnor för sexualiserat våld.” När statsminister Ulf Kristersson kommenterade händelsen köade kraftorden: ”Oacceptabelt. Osmakligt. Kränkande.”
Sedan dess har såväl Malaysia som Indonesien valt att stoppa tillgången till Grok. I Storbritannien vill premiärminister Keir Starmer – som passar mycket bra i badkläderna han visades upp i – bannlysa X in extenso.
Att satirisera makthavare har en historia lika lång som förmågan att hålla i en penna. Konsten och litteraturen har varit en scen för drift och spetsig kritik från Aristofanes och Juvenalis till George Bernard Shaw och våra inhemska häcklare Anna Maria Lenngren och Karl Gerhard.
Och visst finns skäl att hålla ögonen på detta fenomen. Spridning i en mindre krets jämfört med att bli exponerad runt hela jorden får potentiellt olika konsekvenser.
Vad som nu sker har sannolikt med omfattningen att göra. Bilder kan blixtsnabbt spridas över hela världen. Men också för att det är snudd på omöjligt att med blotta ögat avgöra vad som är på riktigt och vad som är fejk. Både män och kvinnor har genom historien förlorat både positioner och heder genom att ertappas avklädda. Att med hjälp av AI bli framställd som avklädd inför en hel värld, även om det inte är på riktigt, är en obehaglig upplevelse. Och visst finns skäl att hålla ögonen på detta fenomen. Spridning i en mindre krets jämfört med att bli exponerad runt hela jorden får potentiellt olika konsekvenser.
Även andra beröringspunkter finns. Samtidigt som AI har utvecklats till Hugh Hefners efterträdare gick regeringen vidare med ett lagförslag syftande till att utöka våldsbegreppets definition. Hädanefter ska det omfatta psykiska former, såsom kontrollbeteende, nedsättande omdömen och annat som ger självkänslan vidräkningar. Kort sagt: det ska bli straffbart att vara ett “asshole”.
Mer Picasso än passfoto
Associationen till “våld” är likafullt fortfarande fysisk, vilket ledarskribenten Karin Pihl nyligen påpekade i Expressen, och en AI-bild står alltjämt närmare Picasso än ett passfoto. Varken språket eller bilden definierar den verkliga verkligheten och den mänskliga människan. Serieteckningar baserade på verkliga personer är inte illegitima.
I en värld där utbytet till allt större del sker digitalt ställs nya krav på kunskap. Vi måste på något sätt lära oss att separera imitationen från den konkreta världen.
Sant avklädda är förstås bara de som betraktar AI-skapade bikinibilder som sexualiserat våld. Och den nakenheten finns alltid skäl att fördöma.
Klara Klingspor, redaktör och skribent för 100 procent.
