Ni kränker vår integritet

KOLUMN ”Är du glad i dag?” Strategiskt placerade utanför en matbutik på Kungsholmen kommer kunderna inte undan den frågvise ynglingen och hans kryllande kollegor. En glansig lapp räcks fram mot mig: MIND. Organisationen med suicidprevention som huvudsaklig syssla har travat ut på stan för att värva förbipasserande. Förmodligen inte till självmord men man kan aldrig så noga veta. Stämningen är glättig. Mental sjukdom verkar vara ett lödigt lyckopiller. Man kanske borde prova.

”Du bryr dig väl om psykisk ohälsa?!”

”Nej!” ljuder en summerton inom mig. Den unge mannen ler och jag tänker på döden. Inför socialt gränsöverskridande säljansikten bryr jag mig endast om att finta och flykta, om så bara för att bevara den ömsesidiga integritet samhället förlagt i uppmärksamhetsindustrin och låtit tömmas på gemensamt minne om hur man agerar, interagerar och reagerar.

Handlar om integritet

Kulturdebatten om juvenil fördumning och djävulsk förnedring i Fördomsshowens spår handlar egentligen om det: integritet. Det är nämligen den mer än hjärnan intervjuobjektet i studiofåtöljen och tevepubliken i soffan eller framför mobilskärmen berövas. Väljarkåren ofredas med sidor av politikern vederbörande inte önskar blotta och upplägget får Larry Davids rollfigur i Curb your enthusiasm att i efterhand framstår som taktfull. Formatet syftar till att ”tänja på gränserna och normerna”, påtalar SVT:s programchef Helena Olsson i Medierna och tillägger: ”Vi ska inte vara för rädda för skäll, vi ska kunna välta en och annan helig ko. Så utvecklas både teve och det politiska samtalet.”

Eller avvecklas. Tar sig av daga. Koncernens mångårige utrikeskorrespondent Bengt Norborg gör efter fyra decennier sorti då han inte ser en framtid i arbetsplatsens bestämda steg bort från fördjupande reportage mot korta liveinslag och slarvsnuttar: ”Vi väljer just nu en anpassning till ett medieklimat som styrs av sociala medier och snabba kickar.” I den kretsen är ”är du glad i dag?” är inte ett spörjande utan ett grällt krav och beviset på integritetens fullständiga frånvaro, i förhållande till skattebetalaren i lika stor utsträckning som till anställda och uppdrag.

Integritet tar tid att utveckla

Hellenaren Plutarchos berättar om en by där ord under vintern fryser till is i samma stund de uttalas. In mot sommaren smälter de och blir hörbara. Någon i cirkeln av filosofer refererar förloppet till hur de lärdes visdomar uppträder i unga öron, vilka först som äldre omfattar det sagdas innebörd.

Liksom en sådan kunskapsprocess kan integritet inte sänkas ned i människan som en kista i en grav, den är ett amalgam av tid och språk och konsekvenserna för ignorans har en högt pris.

Upplösning redan i skolan

Grafen över ungas psykiska ohälsa begynte härma första halvan av ett väl utfört stavhopp i takt med att skolan i sin satsning på elevhälsa började blanda ihop friskt och ofriskt med lärande. Bristande studiemotivation omdefinieras i specialpedagogernas herravälde till ångest över ansträngning och kan upplevas som en positiv prestation när den regelmässigt belönas med extra anpassningar. Jag har svårt att föreställa mig ett mer infernaliskt integritetsintrång hos en växande individ än att frånta henne utbildning och självförståelse.

Samtidigt lägger sig vuxna notoriskt och nitiskt i mindre barns lek och stör därigenom primära mognadsförutsättningar. Är det någonstans barnet blir varse sina egna och andras gränser är det i leken. På Skolverkets hemsida förefaller idén om utveckling av integritet emellertid innebära att barnet oupphörligen befinner sig i ett korsförhör: Vill du ha en kram? Vill du vara med på bild? Vill du stå bredvid Lisa i ledet? Ska vi byta din blöja före eller efter fruktstunden? I högre stadier fortsätter integritetsupplösningen då det händer att lärare med rektors godkännande betygssätts av sin klass – var jag glad i dag?

Påbud om känslor raserar

Integritet för människor närmare varandra. Rådande känslopåbud gör motsatsen. Intention är inte synonymt med utfall, men respekt och förtroende är förutsättningen för all kommunikation, privat och i offentligheten, för barnet och för den röstberättigade. Att rasera den är inte en framgång och den gör definitivt ingen glad.

Klara Klingspor är kulturjournalist och fri skribent