När verkligheten blir en kuliss
Media & Kultur

Den nya konsten att leva utan verklighet

Dopaminsajter låter oss beställa mat som aldrig kommer, resa utan att åka och shoppa utan att köpa. Men när verkligheten simuleras bort försvinner inte bara riskerna – utan också livet.

Detta är en annons

KOLUMN I Seinfelds femte säsong går George på arbetsintervju för en abstrus kontorstjänst. Efteråt är det lika oklart huruvida han har fått jobbet. Men George är George och är på plats nästa morgon, hälsar på kollegor, installerar sig i tilldelad skrubb och börjar imitera yrkesaktivitet. Mer bestämt gör han ingenting.

Som vanligt var den gamla komediserien människans bittra kärna på spåret: Att skenleva verkar vara det nya skendöda.

Föreställ dig att du är sugen på tikka masala. Du öppnar en matleveransapp, lägger den åtrådda rätten, naanbröd med vitlök och någon diffus dryck du inte lyckas uttala namnet på i varukorgen för att därefter trycka dig vidare och betala i kassan. Sedan följer du och ditt snålvattet budets väg mot din adress på skärmen. Men denne dyker aldrig upp. Det gör heller inte din indiska måltid.

Detta är en annons

Kickar utan konsekvenser

Vad har gått fel? Trafikolycka? Kidnappning? Bedrägeri? Nejdå. Ingenting. Och nog känner du dig rätt mätt ändå. Pengar har inte dragits. Simulationen har fungerat och fenomenet döpt till ”dopaminsajter” registrerar ytterligare en nöjd kund. Ni är många nu.

I maj 2026 lanserades Food Never Comes i Sydkorea, en digital tjänst som låter användarna beställa godsaker från världens alla hörn utan att kosta vare sig kovan eller kalorier eftersom hela proceduren är en kuliss. Omkring 700 000 låtsasbeställningar gjordes under de första månaderna och tillsammans med sina gelikar fortsätter tjänsten att tillfredsställa begär med fiktion.

Detta är en annons

En tripp jorden runt bokas utan att resenären lämnar hemmet vid avfärd. Hotellbesvikelser, oförutsedda utgifter och förlamande flygrädsla utgör inte problem då resan inte existerar på riktigt. Trip Never Leaves trollar bort din semester i samma stund som planeringens många steg är slutförda.

Räcker inte det erbjuder Fake Haul låtsade shoppingupplevelser med Temu som förlaga, AI tillhandahåller förtroliga relationer och i kategorin ”mysspel” utförs repetitivt fysiskt arbete – högtryckstvätt av garageuppfarter, packa upp flyttlådor – virtuellt för att vila från vardagens stress. Georges dröm besannad.

Apparna och datorspelen bygger på att nyttja kraften i förväntansmekanismer hos hjärnans belöningssystem för att kringgå våra mest primära och primitiva drifter och drivkrafter. Målet är konsekvensfria kickar. När du väljer fyllning till pizzan, ser utsikten från verandan på Capri eller proppar varukorgen sprickfärdig med rosa hårsnoddar ska slöseri och nycker stävjas.

När imitationen räcker

Realiserandets sinnligheter rationaliseras bort, kanhända naturligt i ett samhälle där vad som helst kan köpas när som helst. En besläktad företeelse är de naturtrogna dockor, ”reborn-dolls”, som spelar rollen av bebisar och har funnits i ett drygt decennium.

Ritualer som påklädning, blöjbyte, mata och trösta sägs skänka ägaren trygghet. (Avstängningsknappen underlättar sannolikt.) Somliga ”mammor” har stora konton på sociala medier där dramatiken väller över när hittepåungarna ovanligt ofta drabbas av svåra symptom.

Det tycks vara något som går.

För samtidigt söker hekatomber patienter en psykiatrisk diagnos. Ökningen räknas i flera hundra procent. En aktuell undersökning från MUCF visar att 56 procent i åldersgruppen 16–24 uppger sig lida av ångest och oro.

Kvinnor är överrepresenterade med 71 procent, en siffra som bör tas på allvar men inte som autentisk. I filosofen Fredrik Svenaeus Vem är normal? Så blev diagnoserna vår nya livsmening? (Fri Tanke, 2026) torgförs tesen att längtan efter bekräftad ADHD, autism, PTSD eller emotionell instabilitet är nutida former av självförståelse.

När sjukdom blir identitet

Existentiella översättningar. Du räknas nästan inte som frisk om du inte är sjuk. Man kan fråga sig varför vården benäget bistår simulationen. Medan den äkta varan, din påtagliga tillvaro, riskerar att göra dig tjock, fattig och olycklig ger imitationen inte uppenbara eller omedelbart skadliga sviter. Utsätter du dig inte kan inget ont hända. Men heller inget gott.

Maten kommer aldrig fram.

Bebisen växer aldrig upp.

Varken Venedig eller Visby besöks.

Du blir inte lämnad och får aldrig träningsvärk av ogräsrensning.

Verkligheten dyker upp

Men du är fortfarande människa. Du kan känna skilja chilihetta från sötma, du kan kliva på ett plan till Tokyo och du kan plantera en underskön magnolia. Du kan eventuellt till och med älska. Förr eller senare dyker verkligheten upp. Se till att vara där då. George skulle ha fått jobbet men eftersom han inget uträttat vid sitt skrivbord fick han i stället sparken. Illusioner finns bara så länge vi spelar med. Slutar vi är de … ingenting.

Klara Klingspor är kulturjournalist och fri skribent.

Detta är en annons