Trump har städat upp Washington

KOLUMN ”Rensa Plattan på en kvart”. Det var, i början av 2000-talet, Stockholms dåvarande moderata oppositionsborgarråd Kristina Axén Olins löfte. Det gavs till invånare som tröttnat på öppen droghandel och kriminalitet på Sergels torg och i andra delar av city.

Drygt 25 år senare väntar vi ännu. Men till skillnad från Axén Olin den gången har USA:s president Donald Trump lyckats göra en insats i den stad jag vistas i denna vecka, nämligen Washington DC.

Innan jag nu reste hit för första gången hade jag hört att Washington var en farlig och nedgången stad med utbredd hemlöshet. Så ser det numera ut i många amerikanska storstäder, i synnerhet på västkusten med dess enorma tältläger. Men tyvärr också åter på Manhattan efter det att 1990-talets trygghets- och polisreformer delvis har rullats tillbaka. Jag besökte New York så sent som i vintras och kunde konstatera att till exempel kvarteren kring World Trade Center på nedre Manhattan hade förslummats ordentligt sedan jag senast var där 2005.

Aldrig otrygg

Men när jag nu promenerar genom stora delar av Washington – söderut från Dupont Circle och ner mot Potomacfloden, genom Georgetown i väster och sedan tillbaka igen; sammanlagt drygt 20 kilometer till fots – känner jag mig över huvud taget inte otrygg.

Gatorna är rena och oavsett tid på dagen befolkade av vanliga människor och barnfamiljer. De uteliggare och narkomaner som jag stöter på kan räknas på en hand. På trottoarerna och kring tunnelbanestationerna som jag går förbi ser jag i stället musikanter, bland andra en skicklig saxofonist med ett notställ. Överallt råder trevlig och social stämning.

Till och med mitt eget lilla ”eldprov” för en främmande storstad – om jag känner mig bekväm med att sitta på en bänk i en offentlig park och titta på folk – klarar Washington. Det går väl an i New Yorks Central Park också, men ändå med en vag känsla av att vad som helst kan hända och stanken av marijuana i luften.

Förbjuden tanke

Washington-bor som jag diskuterar mina iakttagelser med instämmer: stan har verkligen blivit renare och trevligare att leva i. Brottsligheten har gått ner kraftigt.

Kan det, förbjudna tanke, vara ett resultat av att Trump förra sommaren beordrade nationalgardet att patrullera Washington och andra federala instanser att tömma de hemlösas läger? Korrelationen är svår att förneka, även om man tar höjd för den allmänna minskningen av brottsligheten i USA under senare år.

Medierna har, inte överraskande, ändå gjort sitt bästa. Enligt en uppmärksammad Reuters-artikel ingrep nationalgardets soldater i endast en mycket liten minoritet av de brottmål som väckts vid stadens domstol. Men om man med detta som stöd gör gällande att soldaternas närvaro är oväsentlig för den positiva trenden förbiser man den bakomliggande mekanismen.

Lika påtagligt som marijuana

Att soldater är närvarande i stadsbilden och avvisar hemlösa och missbrukare från synliga platser ökar incitamenten för vanligt folk att röra sig på gatorna och återfå kontrollen över det offentliga rummet. Detta har i förlängningen också en avskräckande effekt på brottsligheten, som är svår eller omöjlig att mäta statistiskt men känns i luften lika påtagligt som marijuana. Givetvis skulle man föredra att Washingtons civila myndigheter – jag tänker osökt på polisen – skulle göra det här i stället, men det sker ju inte.

Mot detta resonemang kan förstås invändas, att utsatta populationer avspisas till miljöer där de är ännu mer sårbara för sjukdomar och brott. Men jag har aldrig begripit rationaliteten i att en liten minoritet stökiga människor ska tillåtas dominera offentliga utrymmen, eller synden i att hellre se en musikant än en missbrukare på gatan.

Ensam röst

Det hör till Moderaternas och allians- och Tidöregeringarnas stora misslyckanden att de aldrig fick till en motsvarande utveckling i de svenska storstäderna.

Man koncentrerade sig på den vertikala relationen mellan stat och individ, och de grova brott som faller därunder. Samtidigt försummade man den horisontella, mellanmänskliga dimensionen i samhället. Det som så lätt undergrävs och förstörs av småbrott och normlöst beteende som inte direkt drabbar en identifierbar individ.

Kristina Axén Olin var en ensam röst som inte kunde åstadkomma det hon föresatte sig. Vad Donald Trump har gjort för Washington på, inte en kvart men väl ett år, har den svenska borgerligheten avstått från att göra i mer än ett halvsekel.

Johan Wennström är fil. dr i statsvetenskap, stående kolumnist i 100% och driver substacken Our Man in Stockholm.