Sophie Barthes film Cold Souls (2009) utspelar sig i en verklighet där själar lätt kan bytas ut. Man traskar bara iväg till ett institut, suger ut och stoppar in. När skådespelaren Pauls förkrympta känsloregister inte lyckas fylla huvudrollen i Tjechovs Onkel Vanja lånar han därför en rysk poets andliga gåvor. Följderna är inget vidare. Relationer havererar, diktarens hjärnspöken hemsöker och ganska snart vill Paul ha sin egen fåmälda personlighet tillbaka. Då uppdagas att den har blivit föremål för illegal handel och skeppats till S:t Petersburg. Sagt och gjort. För att frita sin själ beger sig således även Paul dit.
Den humanitära stormakten har skiftat själ
Också Sverige går och vantrivs med sin själ efter att ha valt fel pjäs att framträda i. Landet har klivit upp på scen efter scen och sökt gestalta figurer efter figur det inte är skickat att ikläda sig. Hur förklarar en självutnämnd humanitär stormakt kontraktmördande barn, kriminell infiltration i myndigheter och hemtjänstpersonal som våldtar sina hjälpbehövande? Den skulle kunna säga att den saknade omdöme, hade svår hybris. I stället försöker den skifta själ, bli sina omständigheter. Det kommer inte att fungera.
I slutet av november presenterade SOM-institutet Svenska Ungdomstrender 1984-2024. Under nära nog fyra decennier har undersökningsorganisationen följt värderingar och livsmönster hos 16–24-åringar. Kartläggningen redovisar allt från kulturvanor och hälsomarkörer till demokratiuppfattning. Långtgående konklusioner baserat på att antalet kvinnor som bekänner sig till nationalism är fler (6 procent) än mängden män som vill legalisera sexköp (4 procent) låter sig inte göras, däremot finns slutsatser dolda i dokumentationens mest utmärkande siffra – dalande tillit.
Anders Carlander, forskare vid SOM-institutet, menar att det utgör ”en av rapportens mer oroande punkter”. Av de tillfrågade flickorna/kvinnorna anser 34 procent att ”det går att lita på människor i allmänhet”, jämfört med pojkarna/männens 43 och landet i stort 57. Faktum är att pojkarna och männens tillit är stabil över tid medan flickorna och kvinnornas har sjunkit med nästan tio procent sedan 1996.
Ingen vet bestämt hur tillit uppstår. Därför vet heller ingen hur den ska återerövras om den tunnas ut.
Det riktar uppmärksamhet mot främst två saker. Att tilliten eroderar mer hos unga kvinnor än hos unga män sammanfaller med att kvinnor på gruppnivå är mer socialt receptiva och mottagliga för dominerande samhällstrender. Det ger i sin tur större disposition för psykisk problematik – känsla av ensamhet och erfarenheter av terapi är med råge dubbelt så vanligt hos flickor/kvinnor som hos pojkar/män – visar sig även i rädsla för klimatförändringar, något hälften av flickorna/kvinnorna uppger sig lida av, jämfört med 27 procent bland pojkarna/männen. Ur detta perspektivet är det förmodligen symptomatiskt att 40 procent av Ungdomsbarometerns svarande flickor/kvinnor tror att tarotkort kan förutspå framtiden: Inbillning om morgondagens innehåll bjuder momentan sinnesfrid.
Ingen vet bestämt hur tillit uppstår. Därför vet heller ingen hur den ska återerövras om den tunnas ut. Det ger utrymme för spekulationer. Svag vetskap om orsakssamband gör förebyggande lika famlande som försök till återupprättande. Politiken bör hålla behörigt avstånd. Tillitens hittills högönskliga välmåga i Norden påstås ibland bero på låg årsmedeltemperatur. Likaså sägs statsindividualism, homogen befolkning, långa perioder av fred, stabila institutioner och fungerande och utbredd samhällsservice vara gynnande faktorer. Korrelationerna är långt mer komplexa och saknar som sagt konkretion. Det man i gengäld vet är att ett visst mått tydlighet och proportionalitet visavi normer är nödvändigt.
Det finns skäl för optimism
1897 gav den franske sociologen Émile Durkheim ut Le Suicide. Där myntas begreppet anomi. Begreppet förklarar den fatala inverkan uppluckring av informella regler har på individ och grupp. Upplevelsen av detta gränslösa ”rum” är jämförbar med ett hallucinogent tillstånd. Verkligheten blir helt enkelt inte greppbar. Med Durkheims synsätt, att vi inte dömer ett brott för att det är ett brott utan ett brott är ett brott för att vi dömer det, kan tillika tilliten åskådliggöras. Den finns inte förrän den är tillämpad. Den ena utvecklingen behöver stå i proportion till den andra för att så ska ske. Om bra förutsättningar generande elände kan man tänka att sämre förutsättningar genererar positiv förändring.
Har den höga tilliten lett hit kanske minskad tillit kan ledsaga härifrån? Utan manifest tilltro till omvärlden hade vi inte varit naiva och kanske till och med sett de där famösa sakerna komma. Utan hög tillit hade vi inte tagit på oss de felaktiga roller som dragit in oss i befogat självhat och identitetskris. Vänder man på resonemanget finns med andra ord orsak till optimism.
Efter omfattande prövningar återfår Paul sin futtiga själ. Då har den både hunnit passerat händerna på svartabörsmäklare och en annan kropp. Sverige belägenhet är likartad. Vi behöver förstå vad för slags själ vi hade för att identifiera den vi har. Vi behöver se att den sjunkande tilliten är en konsekvens av förändringar vi inte kan överbrygga och att lägre tillit i dagens förhållanden kan ge högre på sikt.
I bästa fall kan vi om fyrtio år konstatera att den tidens 16–24-åringar är bättre rustade för världen än föregående generationer. Om fyrtio år kanske tilliten stiger just på grund av att den sjunker nu. Det är en god nyhet.
Klara Klingspor
