Mänsklig värme är den nya tidens lyxvara

KOLUMN Hèrmes har en ny, handritad hemsida. Burberrys kampanjsnutt är i korsstygn som tog fyra veckor att sy och Ralph Lauren tänker likadant i oljekrita. Exklusivitet är nu detsamma som linjer dragna av människor, konstnärer med namn och liv och historia.

AI och CGI ökar förstås enormt – för de som inte bryr sig så mycket. I Aftonbladet läser jag att skärmar är en klassfråga och ja, det internetgenererades status är enormt låg. Inte för att blyertspennor är dyrare än iPads, utan för att det människofientliga är oattraktivt.

Den som gjort bilder åt nätapotek och internetkasinon är nu arbetslös, fotografen som tar konstnärliga porträtt av riktiga personer har mer jobb än någonsin. Det kanske finns de som knackat kod, gjort momsrapporter eller analyserat röntgenbilder och lyckats ha lagt sin själ i arbetet – men det är yrkena längst ifrån det mänskliga som är hotade, eller redan borta. Kvalitetskultur kan dock inte vara omänsklig, det är omöjligt.

Den kulturella slasksektorn växer

När DN rapporterar om AI-genererade ”mikrodramer” med snaskiga intriger (”från hemlös till lyxfru!”) och spår utvecklingen till en ny miljardbransch så har de säkert rätt. Omsättningen flyttar från lågbudget-tv och porrsajter, annat i den kulturella slasksektorn. Precis som författandet av snabbt genomspolade ljudboksdeckare lika gärna kan göras av en dum dator så kan en AI skriva det spännande ödet för en flicka med särskilt studsiga tuttar.

En fördumning av något redan korkat, ett solkande av det redan smutsiga. De kulturella klasskillnaderna växer.

Tidigare var de fula kläderna i butikerna inte så hemska, långt ifrån den uselhet som AI-modellerna visar upp på fast fashion-sidorna idag. En halvkass student förr var ändå helt okej, idag kan hon inte läsa. De som slösade vardagskvällarna på Gift vid första ögonkastet kanske inte upplevde en kulturell högålder, likväl kom de ut på andra sidan med majoriteten av hjärnans belöningssystem i befintligt skick.

Gemensam som själva luften

Det dåliga blir sämre, men varför bry sig? Jo, för att kultur är just det. Den är gemensam som luften, omöjlig att värja sig ifrån.

Vad hjälper det att dina barn inte har drabbats av kulturell psykisk ohälsa, om deras skolklasser är en enda lång bup-kö? Vad hjälper det att annonsen för trenchcoats för 25 000 kronor är supersöt, om ögonen är vända mot dem som inte kunde ducka fulheten som samtiden slungar mot oss? Vad hjälper det att du, medlem i en kulturell överklass (det är du, om du kommit så här långt i en text) fortfarande bryr dig om det mänskliga, när omgivningen glömt skillnaden?

Klasskillnader brukade handla mest om pengar. Allvarligt på sitt sätt, men pengar har en stor fördel – de kan röra på sig. De kulturella klasskillnaderna är något annat, in i hjärtat invasiva.

Anna Björklund Skribent, poddare och författare till Kvinnomanualen (Bazar förlag, 2022)