Kunskapsskolan är tillbaka – gapet är problemet

KOLUMN Internationella kunskapsprov har länge använts som slagträ i svensk skoldebatt. Manuset är numera välkänt: resultaten från en mätning publiceras, regering och opposition rasar över hur dåligt svenska elever presterar och olika utspel följer utifrån de egna skolpolitiska prioriteringarna.

Problemet är att manuset numera bygger på en bild som inte längre stämmer. Som jag tidigare beskrivit har resultaten i grundskolan under ungefär ett decennium förbättrats efter fallet från mitten av 1990-talet. Detta gäller särskilt när man jämför ”lika med lika”. Elever med inhemsk bakgrund presterar numera i internationell toppklass.

Svenska gymnasielever på topp

Samtidigt vet vi väldigt lite om hur det ser ut i gymnasieskolan. Senaste gången man studerade gymnasielevers kunskaper internationellt på ett systematiskt och jämförbart sätt var 1995 – och man har därför inte kunnat studera utvecklingen bland svenska elever över tid eller hur de i dag presterar i ett internationellt perspektiv.

Men i en färsk rapport har jag använt OECD:s PIAAC-undersökning för att analysera frågan närmare. Det visar sig att den positiva bilden i grundskolan även gäller ungdomar i gymnasieåldern: svenska 16–19-åringar har förbättrat sina resultat i både läsning och räkning mellan 2012 och 2023.

Samtidigt har utvecklingen i andra länder varit svagare i snitt. Sverige har alltså inte bara blivit bättre absolut sett, utan också stärkt sin relativa position. Bland ungdomar med inhemsk bakgrund låg Sverige därför i den absoluta toppen i läsning, räkning och adaptiv problemlösningsförmåga i 2023 års undersökning.

Jan Björklunds reformer levererar

Denna bild skiljer sig från den som målades upp av regeringen när resultaten presenterades. Rubriken för pressmeddelandet var: ”Allt fler unga har otillräckliga läsfärdigheter” och man betonade att andelen lågpresterande bland 16–24-åringar hade ökat mellan 2012 och 2023. Ökningen låg inom felmarginalen och drevs helt av utrikes födda, varav många inte nödvändigtvis ens hade gått i svensk skola. Ändå beskrevs problemet som en generell ”läskris” som skolan hölls ansvarig för.

Detta trots att mycket talar för att skolan ligger bakom förbättringarna. 16–19-åringarna har nämligen knappat in ungefär lika mycket på gruppen som var gymnasieungdomar 2012 – och som strax efteråt lämnade skolan – som de har förbättrats absolut sett. Det tyder på att skolan i sig har blivit bättre, kanske till följd av de reformer som Jan Björklund sjösatte runt 2010.

Klyftan ökar

Precis som i grundskolan är det stora kvarvarande problemet på gymnasienivå i stället de gigantiska kunskapsskillnaderna mellan ungdomar med svensk respektive utländsk bakgrund. Trots att resultaten bland ungdomar med utländsk bakgrund har förbättrats motsvarar gapet flera års utbildning och är ännu större än i grundskolan.

Skolpolitiken bör därför fokusera på att minska detta gap. Men det kräver att politikerna först slutar låtsas som att hela skolan befinner sig i fritt fall. Kunskapsskolan är i viktiga delar tillbaka. Man bör inte riva upp det som fungerar, utan se till att fler elever får del av det – samtidigt som betydligt mer kraft läggs på att stärka kunskaperna bland elever med utländsk bakgrund.

Gabriel Heller Sahlgren Forskare vid Institutet för Näringslivsforskning